on ler inte längre som hon brukade göra.
Hon skrattar inte längre som hon gjorde förr.
Jag ser och hör henne, men det är inte hon.
Jag kände henne en gång i livet då hon fortfarande spred glädje.
En tid som hon tyvärr glömt bort.
Hon har blivit en dubbelgångare för alla andra som ser.
För mig har hon blivit en främling.
En främling som jag en gång kände.
Kommentarer
Trackback
